DEN RULLANDE HOLLÄNDAREN
Lettiska förare kör holländska lastbilar permanent i Sverige. Svenska staten står för markservicen men vinsterna hamnar i Holland och skatterna i Lettland.
Det började tjusigt. Nässjö kommun satsade miljoner på en ny kombiterminal. Det skulle skapa nya lokala arbetstillfällen. Det har det gjort också. Men det har också skapat ett förhållande som inneburit att det svenska åkeriet som var på plats från början har tvingats skära ner i takt med att internationella aktörer tagit över. När det holländska storåkeriet bemannar sina lastbilar med internationella förare som bara tjänar en tredjedel mot svenska chaufförer. Då är det svårt att konkurrera.
Miljövänligt
Kombitrafik är ett särskilt kapitel i europeisk politik. Bakgrunden är nobel. Politikerna i EU ville skapa miljövänligare transportsystem inom unionen. Så kom det så kallade kombidirektivet till. Det upphäver de nationella regler som finns. Det innebär att om man fraktar gods över gränserna i EU med tåg eller båt, ska hela resan betraktas som internationell transport. Från dörr till dörr. Därför kan nu ett stort holländskt åkeri som Vandieren ha holländska lastbilar permanent i Sverige, utan att det rent juridiskt betraktas som en svensk verksamhet. Detta kombidirektiv är vad Vandieren bygger sin verksamhet på. Man fraktar gods på järnväg från Istanbul till Herne i Tyskland och från Herne till svenska terminaler som Nässjö, Katrineholm, Göteborg och Helsingborg. Man har också båtfrakter över Nordsjön och Östersjön. Om ett gods ska fraktas från en fabrik i Tyskland till en kund i Sverige, till exempel, då är det Vandierens lastbil som hämtar en container eller trailer på den tyska fabriken och kör den till terminalen i Herne där den lastas om till tåg. Sedan går den med tåg till exempelvis Nässjö, där den lastas om igen och körs av en av Vandierens Nässjöbaserade bilar till slutkunden. Det är vanliga svenska företag som köper de transporterna. Ikea är en stor kund, till exempel.
Drog ner på personal
Anledningen till att jag blev intresserad av kombitrafiken i Nässjö var att jag fick tips om att det svenska åkeriet som skött denna trafik tidigare drog ner på personal. Företaget som har haft transporter från terminalen men tappat alltmer jobb. Till slut har det inte gått att konkurrera längre. De priser som erbjuds räcker helt enkelt inte till att betala löner med. Inte om man vill betala normala svenska kollektivavtalsbaserade löner. Enligt uppgift från en person som är insatt i turerna går det svenska åkeriets smärtgräns vid en ersättning på 110 kronor per mil. Men när de priser som erbjuds ligger på 80 kronor per mil hänger man inte med längre och en rad kollektivanställda chaufförer förlorar sina jobb. Jag ville naturligtvis se verksamheten på plats och åkte till Nässjö för att studera arbetet vid en kombiterminal. Det ser lite grann ut som en båthamn. Fast det är järnvägsräls istället för kaj. Stora containerlyftare arbetar vid terminalen med att lasta av och på. Draglastbilar kör in på området och antingen hämtar eller lämnar trailrar eller containrar. Den dagen jag är där är det bara orangea bilar som det står Vandieren på som trafikerar terminalsområdet. Ingen av bilarna har svenska registreringsskyltar. De är registrerade i Nederländerna. Hade de vanliga svenska/europeiska reglerna gällt så skulle man ha brutit mot de så kallade cabotagereglerna. De säger i korthet att en internationell transportör har sju dagar på sig att göra sitt jobb i Sverige, sedan måste han lämna landet. Annars ska bilen betraktas som svensk, besiktigas i Sverige, betala svenska skatter och så vidare. Men nu finns ju då dessa speciella kombitransportregler. Jag kommer faktiskt åt att granska fraktsedlar som hör till några av trailrarna som körs av Vandierenbilar. De väcker min nyfikenhet för det visar sig att trailarna som lastas eller lossas vid terminalen i Nässjö ska vidare till eller kommer från ganska varierade platser. Många av dem ska helt naturligt till Jönköping och Ikea, eller Elgiganten eller liknande. Men där återfinns också gott om andra destinationer, som Höllviken, Åhus, Hylte, Kopperberg och Västerås. Det är vad jag hittar bara vid en snabb slumpvis koll av ett dussintal.
Det väcker en del undran, särskilt som jag läst texten i kombidirektivet innan jag åkte till Nässjö. Där står att godset ska lastas/lossas vid närmast lämpliga station eller som längst 15 mil ifrån (fågelvägen). Kopperberg och Västerås till exempel, ligger 25 mil från Nässjö. Nu tolkas just den skrivningen lite olika beroende av vem som läser den. Vill man att direktivet ska vara begränsande så tolkar man det som att 15 mil är en gräns. Som vi ska se lite längre fram i artikeln tolkar Vandieren det som att det är fritt att lasta och lossa lite varstans i landet.