Boris Vascov är chaufför från Makedonien. Han äger sin egen lastbil och kör frakter i nordeuropa. Han tycker att priserna är låga. Lite drygt 80 kronor per mil är ersättningen från speditören. Det är på håret att det går att räkna hem verksamheten.
En lördag i hamnområdet i Malmö. Det är soligt väder och de flesta chaufförer har helgfritt. Det står utländska lastbilar lite överallt. Bakom bensinmacken, vid gatukanterna och på den stora parkeringen vid hamnen där färjan till Tyskland lägger till.
Det är lite loj stämning. Det är tidig eftermiddag och några ligger och vilar inne i sina lastbilshytter. Andra har plockat fram fiskeutrustningen och prövar lyckan i hamnbassängen. Ytterligare några har packat upp campingstolar och bord mellan lastbilarna och dragit ihop sig i grupper för att äta tillsammans och öppna en öl ihop.
Jag går lite på parkeringsplatsen och pratar med folk. När jag berättar att jag är journalist och skriver om lastbilsbranschen får jag huvudsakligen två reaktioner: antingen backar man och vill inte säga något om sitt jobb, eller så passar man på att berätta när det dyker upp en människa som gärna lyssnar. Jag talar med en chaufför från Lettland som blir lite förtvivlad när han berättar om sin familj och den värkande längtan efter sina barn som han lever med.
– Det är inget bra liv att vara borta från barnen så mycket, säger han.
Hur ofta kommer du hem?
– Det är olika. Jag vill komma hem efter tre veckor, men ibland kan jag inte för min boss ger mig nya körningar. Det kan gå ett par månader ibland.
Vi pratar med varandra på en stapplig engelska som inte riktigt räcker till för att beskriva anställningsförhållande och löner och sådant som jag är intresserad av.
Men när jag träffar Boris Vascov från Makedonien går det bättre. Han pratar bättre engelska och har inget emot att berätta om sitt jobb. Boris berättar att han är egenföretagare. Han äger sin egen lastbil och tar uppdrag direkt från en svensk speditör. När jag träffar honom kör han på uppdrag av det svenska dotterbolaget i den danska speditionskoncernen DSV.
Jag blir mycket intresserad. Tidigare har jag skrivit mycket om löner och anställningsförhållanden för utländska chaufförer. Men jag har aldrig tidigare träffat en åkeriföretagare från Makedonien öga mot öga.
Hur är det, är det bra betalt?
– Det kunde vara bättre, tycker Boris och berättar att det är på håret att det går att räkna hem verksamheten.
Det är ersättningen han får från speditionsföretaget. I svenska kronor blir det alltså lite drygt 80 kronor per mil. Och det är långt under vad en svensk åkare mäktar med. När man talar med branschföreträdare i Sverige om vilka ersättningar som krävs för att ett åkeri ska klara av att betala löner enligt kollektivavtal och svenska skatter och avgifter får man siffran 150 kronor per mil. Däromkring går en slags anständighetsgräns i svenska mått mätt.
Boris fortsätter berätta om sitt företags ekonomi. Av de 8 600 eurona går 4 000 till diesel, säger han. Sedan kommer underhållskostnader och försäkringar till. Det krymper möjligheten till vinst.
Vad hamnar lönen på då?
– 1 500 euro, säger Boris.
Då menar han alltså 1 500 för 10 000 kilometer. Cirka 14 kronor per mil går till chaufförslön då, enligt Boris kalkyl.
Men det är innan skatt och avgifter. Det bulgariska skattesystemet skiljer sig lite från det svenska. Boris berättar att man har en fast avgift för pensionspremier på 210 euro i månaden. Sedan ligger sociala avgifter på 22 procent och inkomstskatt på tio procent.
Jag försöker komma fram till vad en chaufför kan räkna med att få ut efter skatter och avgifter. Det beror lite på vad löneutrymmet blir, när det är kopplat till antalet mil. När lastbilen står still genererar den inga inkomster. Genrellt är chauffölrslönen inte särskilt hög, jämfört med svenska löner.
– En makedonsk chaufför tjänar ungefär 60 euro per dag, säger Boris.
Räknat i svenska kronor skulle det väl bli lite omkring 12 000 i månaden
Är det bättre än i Makedonien?
– Javisst. Där ligger en vanlig månadslön på 600 euro (5 600 kronor).
Det kan ju upplevas som något förvirrande att makedonska chaufförer ofta kör bilar från Bulgarien. Det kommer sig av det faktum att Bulgarien är med i EU, det är inte Makedonien.
Det finns ju en fri rörlighet inom unionen, för företag och människor.
Men är man från Makedonien omfattas man väl inte av den fria rörligheten?
– Nej, men jag har två pass, säger Boris.Ett makedonskt och ett bulgariskt.
Hur kan det komma sig att man kan ha dubbla pass?
– Bulgarien och Makedonien är nära vänner, säger Boris som förklaring och blir inbegripen i en diskussion med bulgariska kompisar som har sina bilar intill på parkeringen. De verkar diskutera vad som krävs för att bli medborgare i Bulgarien. Jag blir inte riktigt klok på diskussionen, vilket inte är så konstigt eftersom den förs på bulgariska. Men så mycket har jag förstått av Boris situation (som är likadan som för andra makedonska chaufförer jag talat med): han bor i Makedonien, hans familj bor där också. Han kör en bulgariskregistrerad lastbil, har bulgariskt körkort och pass och betalar skatt och sociala avgifter i Bulgarien. Men han jobbar i Sverige. Tar transporter i Sverige som ska till Tyskland. Att han i och med det löper risken att bli skattskyldig i Sverige också, verkar inte vara något som han tänkt på. Risken för att bli granskad av skatteverket som internationell utländsk åkare är förmodligen inte särskilt stor.
Var brukar du övernatta?
– I Sverige, det är ett bra land att vara i.
När du nu jobbar så mycket i Sverige, skulle du vilja ta hit familjen också och bosätta dig här på riktigt?
– Nej, jag vill bo i Makedonien, säger Boris och ler.
Thomas Lundh
thomas@stoppafusket.se