Moderaterna vill se mer av hembesök hos folk som har socialbidrag. Det är bra. Vi måste ha någon sorts kontroll av hur skattepengarna används. Ärligt talat blev jag lite förvånad när jag läste Anna Kindberg Batras och Elisabeth Svantessons debattartikel i ämnet i Svenska Dagbladet. Jag trodde i min fåkunnighet att kommunerna redan hade koll på sina socialbidragstagare. Men om de inte har det, så är det rätt att de skaffar sig det.
Det är för lite av kontroll i dagens Sverige. Bidragssystemen verkar ju vara som såll. Vi har sett flera fuskskandaler rullas upp när det gäller assistensersättning och jobblotsar med mera. Jag granskade själv en jobbcoachkoncern för ett par år sedan, som sög pengar ur den naivt givmilda staten som djungelmyggor suger blod ur blåögda missionärer.
Varje krona som staten ger bort till bedragare är stöld från skattebetalarna.
Men det finns ju ännu fulare fiskar att fånga om man vill dra in pengar till statskassan. Då tänker jag på skattesmitare. Inte på brevlådor i Panama i första hand. Den skandalen är ju upprullad och vad som är olagligt i den verksamheten som bäst.
Men det finns ännu större illegal skatteplanering än så. Eller bedrägeri rättare sagt. Organiserat skattebedrägeri i stor skala. Då tänker jag på den svarta ekonomin i Sverige. Svart ekonomi omsätter 14 procent av BNP i Sverige, enligt en rapport från världsbanken. Det är ungefär 500 miljarder kronor om året. Det är jättemycket pengar som inte beskattas. En del av det är förstås verksamhet som är svår att nå. Men mycket av den skulle gå att fånga in om politkerna bara gav myndigheterna rätt verktyg.
Det är nämligen inte särskilt svårt att hitta skattesmitare. De fula fiskarna simmar ofta i stim. Man hittar dem idag på stora byggen, vid skogsarbetsplatser, i fabriker och slakterier. Alltså på den vanliga arbetsmarknaden. Svenska kommuner, landsting, stora och små privata företag, söker ofta efter billiga lösningar. Och tänker inte på, eller struntar i, om de firmor de anlitar betalar skatt i Sverige eller inte. Utländska bemanningsföretag gör oftast inte det.
Vi har sett det så många gånger här på Stoppafusket. Varje gång vi får tips om företag som använder gästarbetare så visar granskningen av dem att det handlar om skattefuskare. Och det sker i så stor skala att en rejäl bit av de där 500 svarta miljarderna kommer sig av att snåla kommuner, snåla landsting, snåla statliga bolag och snåla privata företag som köper tjänster inte har lust eller inte orkar kontrollera om företagen de köper tjänster av verkligen är vita och betalar skatt som de ska i Sverige.
Och den svarta ekonomin tillåts vara så stor som den är på grund av att politiken inte orkar ge Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten riktiga verktyg och tillräckliga resurser för att kunna stävja det.
Skatteverket får till exempel inte göra oanmälda besök på arbetsplatser. Nu vill Moderaterna att kommunerna ska göra oanmälda besök hos socialbidragstagare. Jag tycker som sagt att det är bra. Det finns säkert en hel del bidragstagare som skulle kunna bidra till samhället istället för att bara ta emot bidrag. Men om man verkligen ville sätta dit myglare, så varför inte börja med de största?
Tänk en kommun som anställer en kontrollant som på heltid ska åka runt och göra hembesök hos bidragstagare. En och en. Hur många felaktigt utbetalada bidragskronor kan hen samla in?
Det blir några hundralappar på ena stället och ett par tusen på andra. Med riktig tur kan hen avslöja någon liten bidragstagarhärva. Men det är fortfarande småpengar jämfört med vad som smusslas undan i den svarta ekonomin. Alla kommuners sammanlagda utbetalda socialbidrag ligger på lite drygt 10 miljarder. Säg att tio procent av dem är fusk. Det blir en miljard. Men i den svarta ekonomin smusslas det undan ett par hundra miljarder i obetalda skatter varje år.
Vad kan en bidragskontrollant dra in i påkommet fusk? Det är svårt att veta. Men kommer det ens att ge tillbaka lika mycket som kontrollanterna i sig kostar i lön?
Jämför det med vad en duktig utredare på Skatteverket kan dra in. Jag har läst många sådana utredningar och när det gäller fuskföretagare handlar det ofta om tiotals miljoner i en enda utredning.
Så ett råd till Anna Kinberg Batra: fånga de stora fiskarna först, sedan kan du ge dig på småfiskarna.
Thomas Lundh