Jag tillhör dem som tycker att Sverige valt den klokaste strategin för att klara Coronakrisen. Att stänga ner hela samhället som andra länder gör är farligare än viruset. Jag tänker på mina barns framtid och hoppas att de har ett fungerande samhälle att leva i framöver.
Men ett särskilt beslut i allt virrvarr av olika insatser och åtgärder är dysfunktionellt. Eftersom det råkar röra det ämne jag är mest intresserad av, arbetsmarknad, ska jag ta upp det.
Det handlar om undantaget för jordbruket att importera gästarbetare från länder utanför EU under krisen.
Det råder ju inreseförbud till Sverige och hela EU, från länder utanför EU. Men EU-kommissionen och då även Sverige, vill göra undantag för säsongsarbetare till jordbruket. Man tror tydligen inte att det går att hitta jordgubbsplockare och granplanterare tillräckligt bland de 500 000 människor man befarar ska vara arbetslösa i spåren efter Coronan.
Det är bullshit såklart.
Det handlar inte om att svenskar skulle vara ett särskilt bortskämt släkte som inte orkar ta fysiska jobb, som en del lågintelligenta typer i sociala medier tycks tro.
Det handlar om lön.
Betala normala, vettiga, svenska löner, då kommer svenskarna att jobba. Så enkelt är det.
Inreseförbudet hade kunnat vara ett gyllene tillfälle att rensa upp i jordbrukssektorn. Stöpa om den till en exemplarisk del av arbetsmarknaden, där det råder ordning och reda, med vettiga löner. Det hade väl varit en fin fjäder i hatten för en socialdemokratisk regering att visa upp för kompisarna i Bryssel – en äkta svensk lantarbetarmodell.
Men nej, istället väljer man den fega vägen ut och skapar ett politiskt undantag.
Jag tycker det är svekfullt. Mot fackföreningsrörelsen, mot de arbetsgivare som vill vara hederliga svenskar även i lönesättningen och det mot andra branscher som tar allvarligt på det här med att stoppa låglöneimporten med all den oreda den för med sig in på svensk arbetsmarknad.
Jordbruket står inte och faller med lönerna. Det är en högt mekaniserad sektor där lönerna totalt sett står för bara cirka fem procent av kostnadsmassan. Fast just i jordgubbsodlingen betyder lönekostnaden mer, kan man tänka sig.
Men är vi verkligen så inpiskat korkade som konsumenter i Sverige att vi skulle tvärsluta köpa jordgubbar om de gick upp lite i pris? Om vi visste att det beror på att de som plockat dem faktiskt har fått, inte höga, men normala, svenska, kollektivavtalsenliga löner?
I så fall är vi inte värdiga att äta jordgubbar. Då är det bättre att lägga ner jurdgubbsodlingen helt.
Thomas Lundh
journalist
thomas@stoppafusket.se
Lönerna är de rätta för ungdomar som är under 18. Skulle ju vara ett jättebra säsongsarbete för dem.