14 september 2026
 

Avtalssekreteraren på Byggnads, Emil Persson, kommenterar tvisten med Byggföretagen.

 

Svenska byggföretag menar att det är upp-och-nervända världen när Byggnads går till AD för det innebär att ni kämpar för svenska byggföretag, medan BF inte gör det. Din kommentar?

 - Vi håller helt med. Vi träffar väldigt många företag som dels tackar oss för att vi tar den här kampen, men samtidigt är förtvivlade för att deras egen organisation gör så lite för att stoppa kriminaliteten och avtalsbrotten i vår bransch. Det måste bli en självklarhet att det ska vara konkurrens på lika villkor mellan företag som är etablerade i Sverige och företag som är etablerade i utlandet, säger Emil Persson.

 

För lekmän är det ganska tydligt vad som står i kollektivavtalet när svensk lön definieras: "Med utgående lön enligt detta avtal menas bruttolön exklusive sociala avgifter och tillägg enligt lag och avtal." Men att BF motsätter sig detta innebär ju att svensk lön exklusive sociala avgifter gäller för svenska arbetare medan svensk lön för utstationerade arbetare innebär lön inklusive sociala avgifter. Vad är dina kommentarer?

- Det där är djupt problematiskt. Målet måste som sagt vara konkurrens på lika villkor. Och om man definierar lön på så olika sätt så kommer det vara väldigt svårt att nå dit. Jag förstår och delar verkligen frustrationen från de seriösa företagen som försöker göra allt rätt och vill ha en seriös och bra byggbransch. Det här är en förändring som måste komma inifrån från arbetsgivarsidan. Vi står redo att prata och förhandla alla dagar i veckan.

 

När parterna skrev under det här avtalet och skrivningen i kollektivavtalet - hade ni inte en samsyn då? Eller förstod inte BF vad de hade skrivit under? Eller hände något på vägen? Vad i så fall?

- Vi upplevde att vi var överens och hade samsyn. Det kanske var naivt men vi var övertygade om att vi alla hade branschens bästa, både företagens och våra medlemmars, för ögonen. Jag är uppriktigt sagt både förvånad och besviken över att vi inte löst ut den här frågan för länge sedan. De som får ta smällen är tyvärr företagen, men också de arbetare som utnyttjas och även våra medlemmar vars villkor pressas.

 

Svenska byggföretag kommer inte, i längden, att klara av sådan konkurrens från utlandsregistrerade bolag. Vad tror du att det beror på att BF inte stödjer de svenska bolagen? Är det en strategi att få ner byggnadsarbetarnas löner? Eller är det så att mindre och medelstora byggföretag inte är fokuset hos BF? Vad tror du?

- Det där är en väldigt svår fråga att svara på. Dels tror jag att det är en ideologisk låsning där all typ av regleringen alltid är av ondo. Även om problemen som borde regleras drabbar de egna medlemmarna. Men det finns ju också stora bolag som tar in de utländska bolagen som underentreprenörer och tjänar ganska bra pengar på det. Och pengarna tenderar ju att styra...

 

Litauen gjorde en stor förändring 2019 i samband med ändringsdirektivet och ändrade så att den anställde stod för i princip alla de sociala avgifterna (arbetsgivaren betalar bara 1,77 %). Litauen ändrade detta för att deras bolag skulle klara av konkurrensen vid arbete utomlands när det nu var lika lön för lika arbete som gällde i Europa. Vad anser Byggnads att Sverige ska göra för att rädda svenska företag som utsätts för snedvriden konkurrens på svensk mark?

- Målet måste alltid vara konkurrensneutralitet. Hur vägen dit ser ut är olika för olika länder. I Sverige har vi partsmodellen och det är den vi alltid ska utgå från. Nu får vi snart veta vad som gäller i frågan och får sedan agera utifrån det svar som Arbetsdomstolen ger oss.

 

Är lösningen på BF och Byggnads ständiga konflikter att Sverige inför lagstadgade löner och att staten övertar gransknings- och tolkningsansvaret av vad som är lön samt granskningen av arbetslivskriminalitet?

- Absolut inte. Modellen bygger på ansvarstagande parter som anpassar regelverket utifrån skillnader i olika branscher. Det är en unik modell som vi båda parter är måna om att behålla. Det ger oss möjligheten att hitta lösningar som passar vår bransch och tillvaratar den kompetens och kunskap som finns i branschen. Den kan aldrig politiken uppnå.

Däremot måste staten steppa upp i arbetet mot arbetslivskriminaliteten. Avtalsbrotten och lagbrotten går hand i hand hos de fuskande företagen. Vi parter kan inte agera polis och därför måste staten ta sitt ansvar för att utreda lagbrott, gripa och lagföra brottslingar. Där är vi långt i från nöjda idag.

​

Anna-Lena Norberg