Byggfusk av stora mått

Arkiv

En svensk fasad för att landa kontrakt. Sedan estniska löner för att generera vinst. Stoppafusket kan i dag avslöja ett tätt samarbete som med låga löner och skattefiffel bland annat lagt grunden till en av Nordens största vindkraftsparker. I Jädraås, några mil från Gävle.

 I förra veckan fick Arbetsdomstolen äntligen ett livstecken från Estland. I över ett halvår har domstolen via brev försökt att delge det estniska bemanningsföretaget Steelfixer den stämning på 160 000 kronor som Byggnads lämnade in förra året. Efter upprepade och misslyckade försök tog domstolen hjälp av estniska myndigheter. Och det var de som förra veckan skickade ett svar till Sverige. Men så mycket till svar var det inte. ”Stämningen har inte kunnat delges adressaten. Orsak: okänd adress”, stod det att läsa.
Det var inget Arbetsdomstolen redan inte visste.

90 kronor i timmen
Att det estniska bemanningsföretaget Steelfixer har ”gått upp i rök” är kanske inte så konstigt. Stoppafuskets granskning visar nämligen att företaget – startat av en svensk vid namn Tommy Liimatainen – sedan starten 2009 betalt som mest 90 kronor i timmen till sina anställda som under åren jobbat på svenska byggen. Genom sitt täta samarbete med det svenska företaget Conwell – som samme Tommy Liimatainen företrätt och sedan förra året äger – har Steelfixer under dessa år kunnat operera utan F-skatt och i strid med gällande regler inte betalt en krona i skatt eller sociala avgifter i Sverige.

NCC som huvudentreprenör
Historien om Steelfixer, Conwell och Tommy Liimatainen börjar rullas upp den 30 november 2011. Det är då byggstart sker för en av Nordens största landbaserade vindkraftparker, i Jädraås utanför Gävle. Det är också detta bygge som är upprinnelsen till den lönetvist och stämning som Byggnads senare ska komma att lämna in mot Steelfixer – och som Arbetsdomstolen än i dag kämpar med att delge.
NCC hade 2011 tagit hem kontraktet för att bygga anslutande vägar samt produktion av de 66 betongfundament som vindkraftverken i Jädraås skulle stå på. Totalt ett kontrakt värt cirka 240 miljoner kronor, enligt NCC. Arbetet med betongfundamenten tog dock NCC in en underentreprenör att sköta. Ett svenskt byggföretag med säte i Eskilstuna, Conwell, vann upphandlingen. Företaget var då medlem i Sveriges Byggindustrier och godkänt för F-skatt. Enligt NCC var det Tommy Liimatainen som förhandlade för Conwells räkning. När Byggnads några månader senare kallade Conwell till förhandling om vilka löner som skulle gälla hävdade företaget, enligt en regel som fanns då, att lönen för de estniska arbetarna bara skulle vara 88 procent av kollektivavtalets. Men Byggnads höll inte med och menade att regeln inte var tillämplig. Efter flera förhandlingar, där även Sveriges Byggindustrier kallats in, kom parterna fortfarande inte överens. Då kom ett telefonsamtal som skulle ge historien en ny vändning.

”Vi har inga anställda”
Tommy Liimatainen meddelade plötsligt att de estniska arbetarna inte alls var anställda av Conwell. I själva verket hade Conwell aldrig haft några anställda på platsen. Istället var arbetarna anställda av ytterligare en underentreprenör – bemanningsföretaget Steelfixer. Vid förhandling med Byggnads hävdade sedan Steelfixers företrädare samma sak som Conwells tidigare fört fram – att arbetarna skulle tjäna 88 procent av avtalet. Byggnads höll fast vid sin ståndpunkt. Byggbranschens prestationslönenämnd slog senare också fast att arbetarna skulle haft en lön på 177 kronor. Byggnads stämde 2013 Steelfixer till Arbetsdomstolen med ett skadeståndskrav på 160 000 kronor för att företaget betalt för lite i lön.

Ännu lägre löner
Stoppafusket kan i dag visa att det estniska företaget Steelfixer betalade ännu lägre löner än man själva hävdade under förhandlingarna 2012. Enligt det estniska företagets årsredovisningar framgår det att lönen under åren 2009 till och med 2012 legat på som mest 90 kronor i timmen. Långt ifrån de 140 kronorna man hävdade i förhandlingarna, och ännu längre från de 177 kronorna som de skulle ha betalat. (Klicka här för att se Steelfixers löner i årsredovisningen 2012)

Sociala avgifter skulle betalas i Sverige
Men de låga lönerna är inte det enda problemet med Steelfixers verksamhet. Under förhandlingarna kring Jädraåsbygget visade Steelfixer upp så kallade A1-intyg från den estniska försäkringskassan. Ett ”bevis” som undantar Steelfixer från grundregeln inom EU som säger att sociala avgifter för arbetarna ska betalas i landet som arbetet utförs. Alltså i Sverige. Problemet är bara att Steelfixer inte uppfyller kraven för att få sådana A1-intyg. För att de utsända arbetarna ska anses tillhöra den estniska socialförsäkringen krävs att Steelfixer ska ha minst 25 procent av sin verksamhet i Estland. Enligt företagets årsredovisningar framgår tydligt att så inte har varit fallet. I själva verket har företaget inte haft någon verksamhet alls i Estland, ända sedan starten 2009. Det framgår istället att all verksamhet har bedrivits i Sverige. Från årsredovisningarna framgår det också att företaget fått allt mer att göra. Den ökande omsättningen, från 1,3 miljoner svenska kronor startåret 2009 till 26,3 miljoner svenska kronor 2012, talar sitt tydliga språk. (Klicka här för att se Steelfixers omsättning 2012)

Skattskyldigt i Sverige
Men inte nog med det. Steelfixer – som i årsredovisningar och årsberättelser beskriver sig som ett bemanningsföretag med syfte att hyra ut byggnadsarbetare till Sverige – har sedan starten 2009 inte betalt en krona i bolagsskatt i Sverige. När Tommy Liimatainen tillsammans med estländaren Priit Vallner startade aktiebolaget Steelfixer i Estland trodde de kanske att företaget skulle anses vara ett estniskt företag när deras personal gjorde jobb i Sverige. Men mycket talar för att företaget hela tiden varit skattskyldigt i Sverige. Eftersom Tommy Liimatainen under dessa år bott i Sverige, bevisligen varit inblandat i att skaffa jobb till företaget och Steelfixer under åren haft all verksamhet här, ska företaget anses ha fast driftställe, enligt Skatteverkets regler. Det innebär att företaget är skyldigt att betala skatt och bokföra här, som vilket svenskt företag som helst.

Mönstret går igen
Ungefär vid samma tidpunkt som vindkraftsbygget i Jädraås, alltså 2011/2012, pågick en närmast identisk situation på ett annat vindkraftsbygge. Denna gång i Solberg. Även här var NCC huvudentreprenör och företaget Conwell satt att färdigställa betongfundamenten. Detta bygge var över innan Byggnads lokale ombudsman hann reda ut turerna. Men klart är att Conwell även här anlitade Steelfixer, som använde arbetskraft från Estland. Det bekräftas också av Tommy Liimatainen, när Stoppafusket når honom för en intervju.

På frågan varför han 2009 drog startade Steelfixer i Estland svarar Tommy Liimatainen:
– Det var väl i huvudsak för att hitta folk… för att arbeta. För att få tag på folk.

Varför startade ni just i Estland?
– Hittar vi inget folk på svenska sidan då måste man ju hitta folk någonstans. Så är det ju.
Enligt NCC var det ett solklart avtalsbrott av Conwell när man utan att berätta det tog in ytterligare en underentreprenör i Steelfixer vid de båda vindkraftsbyggena – Jädraås och Solberg. Men Liimatainen är inte lika säker på det.

NCC säger att Conwell inte hade tillåtelse att ta in ytterligare entreprenörer?
– Det är mycket möjligt. Att någon inte förstod det hela riktigt där. Det kan ha varit så ja.

Varför gjorde ni det då? Varför tog Conwell in Steelfixer?
– Vi fick ju in ett pris från dem som vi tyckte var intressant helt enkelt.

Men du och Priit ägde ju Steelfixer. Du representerade Conwell och säger att Steelfixers pris var intressant. Det du säger är ju egentligen att ditt eget pris var intressant för dig själv, så att säga.
– Ja, men de räknade ju fram ett pris. Killarna på den sidan.

Steelfixer har haft all verksamhet i Sverige, det stämmer eller?
– All verksamhet?

Ja, enligt era årsredovisningar.
– Ok. Jag trodde att de haft verksamhet i Estland, det trodde jag.

Du startade ju företaget och ägde det i över tre år, det ska väl du ha koll på?
– Jag har ju varit passiv ägare, om man säger. Jag har inte haft koll på eller räknat på jobb eller så. Jag har bara haft aktieandelar.

Men i förhandlingarna i Jädraås var du aktiv både för Conwell och Steelfixer?
– Ja, men jag var ju anställd i Conwell och det är klart att jag ville höra vad som pågick i de förhandlingarna.

Steelfixer har aldrig betalt skatt eller arbetsgivaravgifter i Sverige. Varför?
– Det måste jag ju fråga dem. Men har det krävts eller vad då?

Om ni som estniskt bemanningsföretag har all verksamhet i Sverige. Och du som ägare bor i Sverige och skaffar jobb åt företaget blir ju det utländska företaget likställt med ett svenskt företag. Är du medveten om de reglerna?
– Ja, det finns väl ett regelverk kring det där… men jag är kanske inte så insatt, inte helt insatt i det där. Men jag måste väl fråga dem om de har jobbat i Sverige, hur länge killarna har jobbat och så vidare. Men bestämmelserna finns ju…

Conwell har de senaste åren bara haft 4–6 anställda. Personerna som gjort jobben har då tagits från Steelfixer och det var själva anledningen till att ni startade. Är det rätt?
– Ja, bland annat.

De jobb Conwell gjort har personal från Steelfixer utfört?
– Inte alla.

Men de större jobben?
– De två större ja.

Man kan ju räkna ut att lönen legat på max 90 kronor?
– Det tvivlar jag på.

Varför då?
– Du kan ju inte ha killar kvar. De kan ju gå någon annanstans där de får mer.

Du tror inte att summan stämmer?
– Nej, det tror jag inte.

Vad tror du att den låg på då?
– Jag vet vad de sa till mig att den låg på. Det var 147 någonting det låg på.

När intervjun pågått i 20 minuter är Tommy Liimatainen tvungen att sluta, men vi kommer överens om att fortsätta på eftermiddagen samma dag. Men sedan dess svarar inte Liimatainen varken på Stoppafuskets samtal, sms eller mejl och vi får tyvärr inte möjligt att få svar på resten av våra frågor. För det vår kartläggning av Conwell visar är att de båda jobben för NCC långt ifrån är de enda större jobben man genomfört. I flera tidigare fall har Conwell varit formell utförare, men haft arbetskraft från Estland som utfört jobbet. Faktum är att vi inte lyckats hitta ett enda jobb som inte följer det mönstret.

Text: Pontus Johansson, Oskar Sjölander
Foto: Oskar Sjölander

FAKTA: Tidigare jobb

# Det tidigaste jobbet vi hittat är från 2008, alltså året innan Steelfixer startades i Estland. Lustigt nog finns det trots det en bild från Storruns vindkraftpark, som jobbet handlade om, på Steelfixers hemsida. Enligt entreprenören i Sundsvall var det den gången Tommy Liimatainen som företrädde Conwell. Och arbetskraften kom från Estland.

# 2009 i Karlskrona. Återigen ett vindkraftsbygge och återigen Conwell med estnisk arbetskraft.

# Flera exempel. Conwell gör två större jobb i Enköping. Enligt entreprenören på plats var det ”cirka 40 personer från någon baltstat” som gjorde jobben.

# 2012. Skanska bygger en ICA-affär i Strömstad. Underentreprenören är ett företag som heter Steal Deal AB. Men när fakturan sedan skickas till Skanska är det Conwell som ska ha betalt. Så här skriver Skanska i ett mail till Stoppafusket: ”Enligt projektledningen ’skötte sig de exemplariskt (UE:n var ju Steel Deal AB) och erbjöd ett bra pris och egen personal. Det hade utländsk arbetskraft och följde våra krav på säkerhet, ID 06 och hade boende ordnat för sig’. Fakturan kom ju sedermera från deras UE, nämligen Conwell.”

Fotnot 1: Tommy Liimatainen var delägare i estniska Steelfixer fram till mitten av oktober 2012. Priit Vallner fortsatte som ensam ägare i bolaget fram till mars 2014. Bolaget heter numera JOBBA OÜ och ägs av en annan person. Namn- och ägarbytet är sannolikt anledningen till att Arbetsdomstolen har problem med att delge Steelfixer stämningen från Byggnads.

Fotnot 2: Tommy Liimatainen har företrätt Conwell Byggnads i Mälardalen vid flera tillfällen de senaste åren. Men ägare av bolaget blev han först i augusti 2013. Dock var Tommy Liimatainen en av två firmatecknare när organisationsnumret dök upp allra första gången, 2001.

Fotnot 3: Conwellföretagen, det finns två, uteslöts ur Sveriges Byggnadsindustrier, BI, i slutet av 2012 i samband med tvisten med Byggnads. Varför så skedde vill BI inte berätta.

Fotnot 4: Enligt Steelfixers årsredovisningar har företaget haft som flest 20 heltidsanställda. Det var 2010. Timlönen 2010 för de anställda var  44 svenska kronor. 2011 strax över 80 kronor och 2012 cirka 90 kronor.

 

 

 

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *