För Stoppafusket berättar den lettiske skogsarbetaren Harjis om sina anställningsvillkor när han arbetade i Sverige för Stora Enso. Dessutom publicerar Stoppafusket det anställningskontrakt de lettiska skogsarbetarna arbetade under.

Mod har många olika ansikten. Ett är Harjis. Han är rädd ändå berättar han. Någon måste ju berätta – för att det skall bli en förändring.
– Du är den första journalist jag pratar med som frågar om mitt jobb. Du får absolut inte skriva mitt namn. Jag är rädd för repressalier, säger han.
Harjis är en av de lettiska skogsarbetare som varit anställda hos det lettiska bolaget Sia Westra, för att arbeta i Sverige för bl.a Stora Enso.
Det är svåra tider i Lettland. Ekonomin är körd i botten, arbetslösheten är hög och hopplösheten breder ut sig. Det är svaret på varför letter kommer till Sverige och jobbar för en extremt låg lön. Harjis och hans kamrater fick enbart den lettiska minimilönen på ungefär 2300 kronor i månaden (180 LVL). Uträknat per timme blir det ungefär 13,60 kronor.Ovanpå det fick letterna utlandstraktamente på ungefär 364 kronor (28LVL) per dag.
– Jobbet i sig är helt okej. Det fungerade bra. Men jag är missnöjd med den lön jag fick, berättar Harjis.
Se här delar av Sia Westras anställningskontrakt

Sjukdom
Utöver de små pengar som letterna fick för sitt arbete skulle de själva stå för motorsågar, arbetskläder och bilar.
– Men vi fick pengar till bensin för bilarna och motorsågarna, berättar Harjis.
Det gällde också för letterna att hålla sig friska. Blev de sjuka – blev det inga pengar.
– Nej. Var vi sjuka var det vårt problem.
De lettiska skogsarbetarna behövde dock inte betala för boende i Sverige. Det stod Sia Westra för. Enligt anställningskontraktet var den fastställda arbetstiden 40 timmar i veckan. Men i verkligheten var det en flytande gräns.
– Vår chef sa aldrig hur många timmar vi skulle arbeta . Vi kunde jobba sex dagar och sen ta en dag ledigt. Vi kunde också jobba sju dagar och sen ta ledigt när det regnade. På en månad hade vi ungefär sex-åtta lediga dagar. I medel jobbade vi jobbade vi 50 timmar i veckan, berättar Harjis. Under en period på nio-tio månaders arbete i Sverige hade letterna rätt att åka hem två gånger till Lettland – och stanna där10-14 dagar.

Social kolonialism
Den 1 maj 2004 utvidgades EU med bl.a. en rad fattiga länder, däribland Lettland. Dåvarande socialdemokratiske statsministern Göran Persson myntade begreppet ”social turism”. Risken fanns, menade han, att människor från de nya medlemsländerna skulle komma hit ligga på sofflocket och snylta på vår välfärd.
Men så blev det inte. Istället har utnyttjandet av fattiga människor från andra länder fullkomligt exploderat i vårt land. Det handlar istället om något som kan betecknas som ”social kolonialism”. Enligt alla regelverk ska dessa fattiga människor – eftersom de arbetar i Sverige – också tillhöra vårt välfärdssystem. Men istället ställs de vid sidan om i en ständigt växande svartgrå sektor. Det är alltså inte konstigt att den lettiske skogsarbetaren Harjis inte vet vad barnbidrag är.
– Hur det fungerar här i Lettland vet jag. Men ditt land är konstigt. Kan du hjälpa mig om jag får jobb i Sverige?
Det är inte heller konstigt att han inte vet vad en skogsarbetare tjänar enligt kollektivavtal. Han vet egentligen inte heller vad kollektivavtal är, eller vad den svenska fackföreningen är och står för. Han vet ingenting om den svenska modellen. Det enda han vet är att han behöver ett arbete. I Sverige. Med svensk lön.

Anna-Lena Norberg

* Harjis är ett fingerat namn. Artikeln tar inte upp var eller under vilka tider han arbetade i Sverige för att inte röja hans anonymitet.

Kommentarer
Efter avslöjandet på Stoppafusket.nu i januari om Sia Westra och de lettiska skogsarbetarnas lön – har Stora Enso tagit till stora åtgärder. I fortsättningen kräver Stora Enso att deras entreprenörer har direktanställd personal. Det får alltså inte förekomma några underentreprenörer. Stora Enso kräver också att entreprenörerna skall ha fast driftställe i Sverige. Det innebär att de utländska företagen blir lättare att kontrollera, genom att de måste bokföra, skatta och betala sociala avgifter här.
Se Stora Ensos pressmeddelande här

Daniel Forsberg, skogsbrukschef, Stora Enso
– De villkor som du skriver om här är inte några villkor som Stora Enso accepterar. Vi kräver och har alltid krävt avtalsenliga löner. Det som behövs för att komma till rätta med det här är ett tydligt kravställande från de som upphandlar tjänster, där vi nivålägger att alla konkurrerar på samma villkor. Vi ser ett behov av en ökad samverkan mellan myndigheter såväl inom Sverige, som mellan länder inom Europa. Det finns inga möjligheter för enskilda företag att ikläda sig hela myndighetsrollen, men vi ser och accepterar att vi också har ett ansvar att kontrollera våra samarbetspartners. Vi är för en fri rörlighet, men lägger alltså en restriktion i och med att vi kräver att de utländska bolagen skall ha fast driftställe i Sverige. Tyvärr, har vi inte hittat några andra vägar att kontrollera det här som känns bra.

Håkan Engberg, ombudsman avdelning 12 Dalarna, GS-facket
– Det är ett solklart dokumenterat brott mot kollektivavtalet. Det handlar utan tvekan om lönedumping. Om jag räknar väldigt snällt så är det minst en miljon kronor i löner och fora-avgifter som företaget inte betalt. Om ett företag betalt ut felaktiga löner så brukar vi från facket kräva lika stort skadestånd för att det inte skall löna sig att dumpa lönerna. Vi har skickat ett brev på tre olika språk, rekommenderat som hämtats ut och begärt förhandling. Företaget har inte hört av sig, inte heller dök något upp på förhandlingsdagen.

Stoppafusket.nu skrev i en tidigare artikel att lönen för de lettiska skogsarbetarna låg på 17 kronor i timmen. En beräkning som gjordes utifrån Sia Westras egna årsredovisningar. Den faktiska ersättningen, enligt anställningskontrakt, visar sig alltså vara ännu lägre.
Läs här den tidigare artikeln

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här