Förbundsstyrelsen har beslutat att genomföra en namninsamling kring ett upprop mot lönedumpning och mot de osunda konkurrensvillkor som råder på åkerimarknaden idag.
Bakgrunden är följande:
En studie av gällande och kommande EU-regler visar att Sverige har goda förutsättningar att sätta stopp för den lönedumpning som sker via utländska bemanningsföretag och F-skattsedelsinnehavare från i första hand de forna öststaterna.
Frågan om lönedumpningen i den svenska inrikestrafiken är alltså i första hand en svensk fråga, inte en EU-fråga. Regeringen har de instrument som krävs för att stoppa eländet – om man vill använda dem. Den slutsatsen kan dras av följande regler:
Redan i den nuvarande EU-förordningen om marknadstillträde” (införd i artikel 11.2 i Yrkestrafiklagen) sägs det att åkerier måste leva upp till krav på ”gott anseende för att få trafiktillstånd. Bland annat sägs det att den som döms för brott mot (…) löne- och anställningsvillkoren” kan bli av med sitt trafiktillstånd. Vid ett möte med Transport-styrelsen förtydligades regeln så att även åkerier som utsätts för sanktioner kan bli av med tillståndet, enligt EU-förordningen.
Det betyder i princip att ett åkeri med anställda chaufförer som utsätts för en facklig blockad, på grund av dokumenterade brott mot kollektivavtalet, kan bli av med sitt tillstånd.
De åkerier som ägnar sig åt systematisk lönedumpning/förvriden konkurrens, har dock i allmänhet inga anställda. De tar in folk via utländska bemanningsföretag utan representation i Sverige. Förarna är antingen anställda i bemanningsföretaget eller (allt vanligare) förmedlade som F-skattsedelsinnehavare/egenföretagare/ falska egenföretagare.
EU-förordningen om gott anseende har nu fått en efterföljare som ännu tydligare poängterar medlemsstaternas skyldighet att säkra ”gott anseende” i de åkerier som ska ges tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik.
Förordningen 2009-1071 ska införas i svensk lag den 5 december och hur det arbetet utförs avgör hur den svenska inrikesmarknaden ska utformas i framtiden. Det finns dock, som sagt, ett antal skrivningar som visar att Sverige har goda förutsättningar att säkerställa sunda konkurrensvillkor om vi bara vill. Förordningen inleds med att konstatera att det krävs ”rättvisa konkurrensvillkor” för att förverkliga den inre marknaden på transportområdet. Man säger också att de nuvarande reglerna tillämpas inkonsekvent och att bristen på hänsyn till bland annat ”de sociala bestämmelserna” leder till snedvriden konkurrens som riskerar att skada sektorns anseende. Med det resonemanget som bas upprepas att domar och ”sanktioner” mot löne- och anställningsvillkor kan leda till indragna tillstånd.
Men man säger också – och det är viktigt – att medlemsstaterna kan ställa ytterligare krav för att uppnå gott anseende om reglerna bara tillämpas lika för alla. Det innebär att ett land som Sverige kan bygga på EU-reglerna för att säkerställa att andemeningen/intentionerna bakom kraven på ”gott anseende” ska förverkligas. Hittills har ju åkare som Andreasson, Skaraslätten och SR-Transport kunnat hålla 100-tals bilar rullande utan en enda anställd och därigenom brutit mot intentionerna bakom kravet på att man ska följa reglerna om ”löne- och anställningsvillkor”. Formuleringen ger ytterligare stöd för kravet på att Sverige kan göra det som Nederländerna redan gjort: Där finns ett lagkrav på att den som kör för ett åkeri också ska vara anställd i det åkeriet. Undantag finns, men de bygger på att underentreprenörer måste ha egna bilar och egna trafiktillstånd och i de fall man använder bemanningsföretag måste kollektivavtalen tillämpas. Med en sådan konstruktion skulle Sverige – på ett helt annat sätt än idag – kunna säkra sundare konkurrensvillkor och stoppa den importerade lönedumpningen.
Möjligheten/rätten att stoppa lönedumpning via F-skattsedelsinnehavare understryks ytterligare i den ”Vitbok” om framtidens transportpolitik. I bilagan om Förteckning över initiativ kan man läsa följande:
”Socialbalk för mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn. Uppmuntra och stödja dialogen mellan arbetsmarknadens parter med sikte på en överenskommelse om en socialbalk för mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn varvid även problemet med så kallat falskt egenföretagande åtgärdas.”
Sverige har inte lyft ett finger för att ”åtgärda” falskt egenföretagande/F-skattsedel-innehavande bland folk som i allt är löntagare, utom när det kommer till lönen och anställningsvillkoren. Den kommande Vitboken ger oss närmast en förpliktelse att stoppa rovdriften på arbetskraft via F-skattsedlar. Därtill kommer att förordningen 1071-2009 ger ansvariga myndigheter (Transportstyrelsen) skyldighet att göra fortlöpande kontroller av kriterierna för gott anseende – utifrån ett ”riskvärderingssystem” där de som bedöms som oseriös ska utsättas för fler kontroller. Transportstyrelsen ger dock inget svar på frågan om hur de ska bedöma ett företag som Andreasson med 140 bilar som körs av 200 chaufförer men har noll (0) anställda.
Därtill kommer att EU-förordningen säger att brott mot reglerna ska leda till straff som är ”effektiva, proportionella och avskräckande”. Det har aldrig skett i Sverige.
Samma straffilosofi ska drabba dem som bryter mot cabotagereglerna. Som bekant har svenska myndigheter inte levt upp till de kraven heller. Närmast obefintlig kontroll har kombinerats med närmast obefintliga sanktioner.
